Inga vittnen

man har slagit vad satsat allt

och natten sluter sig om stan

den kluvna stan där vissa har det bra

och dom andra bänkar sig på rad

i morgonljuset är du allting jag nånsin velat ha

där du sover på min sängkant som i en tavla

är jag dömd att alltid vara så här?

ensam och snårig sårig rak

och utan vittnen

det skiljer på en bokstav

vem som går och vem som stannar kvar

och vad det är som skiljer oss ifrån dom andra

när du möter mig med blicken och du håller kvar

du säger du ser en flicka i en kvinnas skal

är jag dömd att alltid vara så här?

ensam och snårig sårig rak

och utan vittnen

den dagen kommer när tiden runnit ut

och jag ska stå till svars för att njutningarna är slut

och jag ska föra min egen talan

jag ska tala vackert och vara saklig

jag vill vara sann så sann jag bara kan

för inga vittnen kommer kunna styrka mig

Min vän och jag

min vän och jag vi har skrapat skraplotter idag

vi har kyssts i portar och vi har plöjt genom snön i stan

kanske är jag närmare nu (närmare än på länge)

och kanske tar allt det vackra slut men jag vill inte vända

för flyttfåglarna visar vägen

de trotsar tyngdens lag

vi gör ett stopp på vintergatan

och vi kliver av – min vän och jag

innan tåget rullar ut

möts våra blickar genom imman på min fönsterruta

i dimman ser världen mindre ut (en dag kan va ett sekel)

precis innan allting tar slut det är väl då man lever

flyttfåglarna visar vägen

de trotsar tyngdens lag

vi gör en tur till Orion och tillbaka

min vän jag

vi har kyssts i portar

vi har plöjt genom snön i stan

Det finns dom

det finns dom med storslagna drömmar

dom tror att livet börjar sen

dom hänger i baren med ihåliga ögon

och talar med väggarna

men jag står över deras drömmar

jag vill va storslagen här och nu

jag vill stanna upp och skönja allt det sanna här och nu

sommaren är här igen säg vill du bli min vän

vill du vara med mig och färga av dig mot världen?

tänk vad alla människor är vackra här

om du är barfota i afton

akta för golvet är täckt av skärvor

som glänser i mörkret

skärvor av smaragder och glas

skärvor av grusade drömmar och tomma fraser

men sommaren är här igen och löftena med den

det kan va svårt att värja sig mot alla drömmar som vilar

i junikvällens färger

Lilla nygatan 20

under foten lava och under gatan en underjordisk vik

ett steg i taget nu försiktigt

lika delar vatten lika delar blod

min kropp är allt och inget min kropp är gjord

för honom endast det var så det stod någonstans

så tänk efter noga vi har allt att vinna

allt att förlora

för stormar kommer och går

endast drömmarna består

nu vänder vattnet in mot land igen

och alla älskande håller andan

tänk efter noga vi har allt att vinna

allt att förlora

för stormar kommer och går

och stjärnor tänds och förgås

alla gånger jag fallit undan alla gånger jag fallit ut

allt det är gammalt nu

så kom gör resan med mig inte ska vi dö här

nej vi ska leva

om så inget annat fanns

för det var så det stod någonstans

Under järnvägsbron

under järnvägsbron

somnade jag mot hans arm

och alla taggarna

slöt sig inåt det var varmt

under järnvägsbron

och världen var kaos

men vi sov försonade

vem vet hur och på vilka grunder

jag fick mandat att leva vackert som jag gör

fick mandat att lossa fästet under sandalen

andas lustgas förstöra bygga upp och förstöra

och göra under

Under järnvägsbron

stod skrivet mot betongen

att kärleken är död

under järnvägsbron

och i gräset bredvid grusgången

du och jag

i lust och nöd

och världen var kaos

men vi sov – försonade

Fingrarna i kors

det är sagt och ändå outtalat

han har gjort ett val för länge sedan

han vill vara med henne – hos henne finns stränder hav

och ändå just idag är det mig han vill ha

medan kvällen landar i gräset

och jag är avklädd tyst och varm

jag tänker kanske gör det detsamma

vi är ju alla ensamma egentligen

toner brusar i rymden

letar sig in i vårt skrymsle

han lyssnar och vi är båda tysta nu

finns bara han och jag

medan kvällen landar i vattnet

och jag är avklädd tyst och varm

utanför har tiden stannat

och vi är ensamma – tillsammans

det är så enkelt att försvinna

han är överallt och jag är ingenstans

bakom ryggen har jag korsat fingrarna

och i morgon finns inget alls

jag vet vad du tänker om mig

du som väntar gång på gång

medan kvällen landar i natten

och jag är avklädd tyst och kall

där ingen ersätter den andre

vi är ju alla ensamma egentligen

Och nu är allting genomskinligt

så du kommer hit

med famnen full av somrar och vårar

rest över haven och gjort dig fin

bara för att göra mig liten och sårbar

så du kommer hit igen

att du bara vågar

en tyst invit och en hand i håret

visst känns det fint bara det att

mitt öra är vått av tårar

någonstans i ett ingenstans

någon annanstans

jag trodde att kanske jag och han

ett hemligt band något rent och sant

så du kommer hit

du skär genom rummet vässad som en kniv

du är över och jag är under

visst känns det fint bara det att

jag har slutat blunda

någonstans i ett ingenstans

någon annanstans

jag trodde att kanske jag och han

ett hemligt band något rent och sant

så du kommer hit

med famnen full av löften och spikar

rest över haven och gjort dig fin

bara för att göra mig liten

och nu är allting fult och skitigt

och genomskinligt

Svalår

välkommen hit jag har ingenting att bjuda på idag

jag är tom och vit som ett oskrivet blad

ta med dina vänner om du vill

jag kan tänka mig att testa kärlek på annat vis

om det är för allas bästa

på natten smög vi ut och såg på eldarna

de lyste på avstånd vackra och väldiga

men du säger du ser ett mönster

nu är det valår igen och dom talar om förändring

när det enda som vänder är kappan efter vinden

men utanför mitt fönster flyger svalorna

kan det betyda att vi står inför nya tider

att det vänder igen

Ett löfte

brus och endorfiner genom rus undan landminor

vi rör oss i linje medan vinet verkar

allting blir ditt allt du märker allt du vill

om du håller dig till mig

ljusa tider nalkas

jag lovar dig

guld och gröna skogar vackra ord och tusen solar

och sankmark och djupa fåror

andra svar på samma frågor allt du vill

om du håller dig till mig

när och hur är inte noga

jag vet det ordnar sig

för jag har väntat du har väntat länge väl

tusen år av längtan dags att ta farväl

av all konstlad lycka mina sökta nycker

och mitt uppdiktade liv jag vet vad jag letar efter

och jag kan ge dig precis det där

om du håller dig till mig

ljusa tider nalkas jag lovar dig

barfota mot marken

vattnet räcker upp till ankeln

och regnet faller

ingen tid att varken fastna i hjärtat

eller tanken för livet kallar

om du håller dig till mig

när och hur är inte noga

jag vet det ordnar sig

Fri att stanna kvar

du skiner som solen fast natten är ditt hem

du tillhör dom som inte tillhör nån

och vem vet vad du älskar

när mörkret sänks

du tillhör dom som inte tillhör nån

nu är du fri att försvinna och jag är fri att stanna kvar

och hur det än blir finns inget vi kan göra för att vinna

tillbaka det som var

men du ska alltid leva i mitt inre här

och allting som var vårt kommer alltid vara vårt

(bara vårt)

Porte Maillot

Dom talar med blickarna genom glaset

flickan på marken och han i raden bredvid mig

och det skymmer försiktigt när vi lämnar staden

- där allting lever

jag tänkte det kunde varit jag

om inte för all tid som gått

deras avsked var mitt denna dag

mitt avsked från den som jag en gång var

innan sansen togs till fånga

innan vintrarna

Och jag tänkte på alla gånger

jag sprungit åt ett håll

och alla gångar jag älskat utan förbehåll

varken ni eller jag kan vrida tiden tillbaka

eller blåsa liv i henne

hon som var

innan sansen togs till fånga

innan vintrarna

så som jag var

när möjligheterna var många

innan ruset klingat av

Bakom kulisserna

När du kom hem var hela rummet täckt av cirklar och sträck

bilder av änglar i klänningar och sen

en ljusblå dröm och himlar rusar över taken

du är inte vaken riktigt än

jag har sagt det förr och jag säger det igen det är tid att öppna ögonen

för någonting annat min vän

för idag är allting nytt och allt är uppenbart

om du vill så kan vi stanna kvar här i trängseln ett tag

och bara skölja med strömmen låta det andra va

det känns att det är nära brister eller bär nu än sen

vi är ju bara människor med anspråk på livet och med hopp

om något nytt något större något snyggt

men just idag är allting ljust och allt är uppenbart

att här är vi och ingen säger till oss vad som är viktigt och bra

för vi är störst på jorden vi är bättre än dem så klart

Allt du vill ha

Ett ögonblick ett andetag du landar så mjukt intill

arg du är arg nu men bestämd för du vill

känn hur natten rämnar itu och här är vi nu endast

ett stenkast ifrån för jag är allt du vill ha allt du inte kan få

och i myllret ibland gatorna är vi alla lika och jag andas så lätt

ett möte med blicken och min rygg mot en tegelvägg

blir bilden kornig och blek och vi är vuxna men vi leker ändå

för jag är allt du vill ha allt du inte kan få

hur jag längtar när du stannar upp och tittar för länge en stund

du talar om saker fast blicken är fäst på min mun

kom och ställ dig närmare nu och glöm för en stund allt som

håller dig ifrån för jag är allt du vill ha allt du inte kan få

jag är av en underlig sort för jag längtar i väg längtar ständigt bort

inga band knutna till någon nej jag vill vara stark och ensam och bara i mig

och du ser på mig länge innan du går och säger att du förstår

för jag är allt du vill ha allt du inte kan få

En hemlighet

En dröm ett minne som tovor i mitt hår

kan göra ont att reda ut dem

men kittlar nånstans ändå och ser du

ljus över staden nu när dagen bli till natt

under betong och katedraler ristade vi in våra namn

och det allra mest förbjudna

det som ingen annan vet

att vi delar med gudarna en hemlighet

jag har inte glömt

minns oss på balkongen i förortskvällens ljus omgivna av människor

med plastglas och skratt emellan husen och jag tänkte

bara ett tecken nu en blick är allt som krävs för att jag ska släppa allt

och vi går iväg iväg i drömmen om staden nu när natten blir till dag

och när vi ensamma på gatan gick hem till dig och jag

jag ville känna dig mot huden krypa alldeles intill och viska

det mest förbjudna det som ingen känner till förutom vi

jag har inte glömt

På drift

En timmes tystnad och sedan reste de sig upp

jubel och applåder sköljde genom rummet men jag

hade glömt att lyssna jag var försjunken i

en reva i molntäcket som sakta drog förbi

där utanför längs kuster och motorvägar

en kort sekvens och sedan aldrig mera

och vi här är vi – ensammast i hela världen

som ett skepp på drift och ovanför oss kretsar stjärnorna

vi sväljer hela drömmen hela paketet med rosetter och lögner

i varje skyltfönster en spegel det enda sättet att leva på är mycket

om du gapar stort blir du lycklig om du skrapar och filar på ditt yttre

så kanske någon mer än jag kan tycka om dig

det enda vi saknar du och jag

är kornigt ljus och stråkar i bakgrunden

och vi här är vi – ensammast i hela världen

som ett skepp på drift och ovanför oss kretsar stjärnorna

tag min hand och led mig bort från bruset

för endast vi kan staka ut vår egen väg och vårt eget slut

fastän du ville styra över världshaven

fastän du har drömmar och liv blir det just ingenting av det

och vi här är vi – ensammast i hela världen

som ett skepp på drift och ovanför oss kretsar stjärnorna

och ni alla ni – ni som ser ner ifrån ovan

har ni sett hit kan ni hålla vad ni lovat

frihet som är riktig frihet och livet som det verkligen är

utan tillsatser i blodomloppet men med en gnutta hoppfullhet

du ler men du vet vad jag menar

för därute i skymningsvärldarna är det svårt att veta vart vägarna bär

och vem man verkligen är vem man verkligen är

Cirkeln sluts

Tog första bussen ut ur stan (morgonljus i vattenfärger)

i tunna lager himmel hav och asfalt blöt på landsvägen

nu eller aldrig bara du och jag

(och bakom mig ett virrvarr av år och timmar)

en värme som dröjt kvar

du säger – nu eller aldrig bara du och jag

och det känns som om något ska spricka

i mig finns rörelse åt alla håll och rum

där inga ord och inga blickar längre spelar någon roll

på vägen hem sen den kvällen

såg jag att träden slagit ut

och jag tänkte det här är mitt tecken

en cirkel sluts

Timmar på taket

Om du vill veta mera ta en titt i mina skrivbordslådor

där längst in bland gamla böcker och skolkataloger

växer tankar som snårskog och där i mörkret

ett hjärta som bankar för din skull och för

alla timmar vi legat vakna i varsin ände av stan

tänkt det och sedan tagit tillbaka

lagt på efter en enkel signal

vågar du följa med mig på taken när de andra sover i natt

vi kan låtsas att vi är gudar som vakar över människorna

vet du att du är vacker som du är fulländad just så där

men i din blick syns svärta och förundran

du kisar tveksamt och drar dig undan fast det är enkelt

för den som tar den största tuggan av livets goda

han blir den förste jag uppmärksammar och tar med mig

in i döden in i livet högt över jämmer och klagan

för om mitt öde står det skrivet att jag tillhör sagorna

vågar du följa med mig på taken när de andra sover i natt

vi kan låtsas att vi är gudar som vakar över människorna

vet du att det här är allt jag behöver allt jag vill ha

jag har samlat mod hela livet

inga garantier bara vi och vi vågar

ta klivet ut på takranden och möta dagens första ljus

och känna att vi är ämnade för varandra känna att här och nu

är vi och vi är högre än husen och fullare än månen förstås

och vackrare än alla de hundra tusen som sover under oss

för ute i natten lyser solar långt bort och nära i dig

och hela världen ler emot oss när jag vänder mig om

Carlsbergs Glyptotek

Livet bytte tonart och jag klippte av mitt hår

och lät det singla ner genom fönstret gjorde jag

över alla cyklar på min gård

för vi gör det annorlunda lägg dig ner och blunda

jag hoppas du förstår att vi är nu bara nu och om hundra år

kommer ingen mer ihåg det här

länka samman kavla ut minnet där du och jag blev strandsatta en dag

på andra sidan vattnet under palmerna på Carlsbergs Glyptotek

när januarisolen lyste blek över oss och när du såg på mig och sa

”göm dig i min jacka göm dig här ett tag”

scenen börjar om från början natten var kall och du var varm

och jag fick snöflingor i tröjan var liten och mjuk under din arm

för vi gör det annorlunda lägg dig ner och blunda

och hjärtat slår ett extra slag minnet av jag och du en eftermiddag i stan

på andra sidan vattnet under palmerna på Carlsbergs Glyptotek

när januarisolen lyste blek – lyste genom taket och väggarna

det smälter som is mellan tänderna

känslan när man har hela livet i händerna

att nå fullt ut men aldrig ända fram

minns dig i skymningen en eftermiddag i januari

när solen lyste svagt och du värmde mina händer i dina

och vi var bara i varandra jag och du – du och jag

en timme på stationen och sen tillbaka till verkligheten igen

tillbaks till stillheten ett tag

Allting jag tänkt och sagt

Allting jag tänkt och sagt till dig när jag är ensam

timmar utan sällskap sakta jag vinner

över dig till mig mina ord de är som stenar i en sjö

glänser svagt på botten i varje steg jag tar i varje gest jag gör

är du i mina tankar i smått och stort vart litet ord

jag vankar av och an i ständig oro

för allting jag tänkt och sagt är till för dig min kära

varje frasering varje simpel akt endast för dig

jag bär på ett hjärta tungt som solen stort som natten

ljust som stjärnorna och du i varje ögonblick om du visste

hur jag värnar ömt om vart minne var minut

är du i mina tankar är du sluten i min värld

min tysta drömlöst blanka värld

för allting jag tänkt och sagt är ämnat för ditt öra

varje tonfall varje sömnlös natt endast för dig min kära

Jules & Jim

Man letar efter oss det är han och det jag och det är han

en enhet utgjord av flera tre unga hjärtan i brand

vi behöver inget mera och vi är trogna varann

men jag har hört dem tala bakom stängda dörrar

om höjden av oanständighet och farhågorna

blir bara fler och större men vad de inte vet är att

vi är lyckliga som få – i vår tresamhet

och alla undrar alla tittar efter oss vart än vi går

men vi är unga och kära och det är ingenting som de förstår

vi rör oss i andra sfärer och inget kan skilja oss åt

för vi är stoffet i deras drömmar

och därför bannlysta och fördömda

men jag kan höra hur de talar bakom stängda dörrar

om fördärv och undergång och helvetet som gapar stort och varmt

under våra fötter men aldrig att vi gör en hemlighet utav vår sälla kärlek

för tänk ändå hur mycket mera vi får ut av livet i tretalens magiska värld

där vi är sammansvetsade som lera som salt

och som tiden endast kan dra isär endast tiden för vi är

som syskon vi lär oss sånt som ingen vet

vi kräver allting i dess fullskalighet

och till allas stora förtret har vi det allt bättre här

i vår tresamhet

I exil

En annan stad en annan tid ett annat liv

jag öppnar fönstret mot gården här är det ljust

och varmt fast det är tidigt än på våren

och fåglarna har det nog bättre här

för de sjunger hela natten

och det händer att jag vaknar

det är vackert och jag saknar ingenting här

det är enkelt

när man kan vara fri här kan jag driva omkring

och bara ta mig tid att tänka

för solen här den värmer ända in

den är som vinet en vän att

dela kvällen med dela maten med

men att lämna hemma när natten faller

och staden kallar

ikväll känns det som alla väntar just på mig

här kan jag vara allt och lite till

ingen vet nåt och ingen vill mig något illa

jag är jag och det kittlar i varje cell igen

och livet är min vän

en annan stad en annan tid ett annat liv

jag har små revor i kjolen

jag sträcker på mig tar ett kliv

ett kliv ut i solen

Efterdyningar

Speglingar i parketten och radion sänder brus

bara jag sena nätter en ensam strimma ljus

här i min lya i min ensamhet

inga samtal som påminner men sammet inuti

som ett skumbad mitt i vintern

något mjukt att sjunka ner i

här kan jag nystas ut och andas in

ett sätt att leva ett sätt att dö och det är bara jag

jag och himlen och min ö

varför ge sig ut när man bara längtar in

här i min ensamhet är jag min och bara min

här kan jag se hur veckorna försvinner en i sänder

jag kan bli ett med flygplansstrecken ett med alla jordens länder

för jag är världen och världen och är i mig

ett sätt att leva ett sätt att dö och det är bara jag

jag och fönstret och min ö

varför ge sig ut när man bara längtar in

här i min ensamhet är jag min och bara min

vaknar upp jag är liten och mjuk cykelskrammel morgonljus

lyssna inåt men titta ut gatan fylls av människor och ljud

jag vet inte vad jag väntar på här

jag kan vara enkel men jag kan vara svår också

jag håller fast vid något jag vet men nu är ju våren här ändå

och någonstans därute lossar tysklandsfärjorna från kajen

ett sätt att leva ett sätt att dö och det är bara jag

jag och himlen och min ö

varför ge sig ut när man bara längtar in

här i min ensamhet är jag min och bara min

och fastän jorden den står still

och alla säger till mig att det är dags att vakna till

vill jag bara vara under mitt eget tak

här är min ensamhet är det jag och bara jag